Sprickor i husets grund eller stomme är något som oroar många köpare. De kan leda till allvarliga problem som sättningar, fuktskador eller försämrad bärighet. När sprickor upptäcks efter ett fastighetsköp uppstår ofta frågan om det handlar om ett dolt fel eller om köparen själv ansvarar för att felet borde ha upptäckts.
När sprickor kan vara dolda fel
Sprickor i grund eller stomme kan räknas som dolda fel om:
-
De inte gick att upptäcka vid en normal undersökning eller besiktning
-
De inte var förväntade utifrån husets ålder, skick och pris
-
Sprickorna innebär allvarliga konsekvenser, som sättningsskador eller risk för fuktinträngning
-
Felet avviker från vad köparen med fog kunde räkna med vid köpet
Exempel är dolda konstruktionsfel, sättningssprickor i grundplattan eller skador i bärande väggar som inte syntes vid visning.
När sprickor inte är dolda fel
Alla sprickor innebär inte säljaransvar. Sprickor anses inte vara dolda fel om:
-
De var synliga redan vid köpet
-
De utgör normalt åldersslitage eller sättningar som är vanliga i äldre hus
-
Köparen borde ha uppmärksammat dem och anlitat expert för vidare undersökning
-
Säljaren lämnat upplysningar om risk för sättningar eller tidigare problem med grunden
Bevisning vid tvist om sprickor
Vid en tvist om sprickor i grund eller stomme kan följande bevis vara avgörande:
-
Besiktningsprotokoll som visar vad som noterades vid köpet
-
Utlåtanden från byggnadstekniska experter eller konstruktörer
-
Dokumentation av skadornas omfattning och konsekvenser
-
Historik kring markförhållanden och tidigare reparationer
Sammanfattning
Sprickor i grund och stomme kan ibland vara dolda fel, men bara om de inte gick att upptäcka vid köpet, inte kunde förväntas och innebär allvarliga konsekvenser för huset. Om sprickorna däremot var synliga, utgör normalt åldersslitage eller borde ha undersökts mer noggrant, faller ansvaret på köparen.
Tvister om sprickor handlar därför ofta om var gränsen går mellan förväntad standard och ett oväntat dolt fel.